Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 9 maj 2017

Lita inte på någon, ifrågasätt allt, ..


.. betala av på dina skulder, se till att du begriper och förstår vad du gör, eller skriver på och .. framför allt .. bli INTE sjuk!

Med risk för att anklagas för att sprida en apokalyptisk stämning som trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen så misstänker jag att den trygghet som vi levde i förr aldrig kommer tillbaka.

Den välfärd som vi påstod var Bäst i Världen .. Världens Bästa Skola, Världens Bästa Sjukvård, Världens Bästa Äldreomsorg och Världens Bästa i alla andra välfärdsgrenar .. den urholkas i så rask takt att det är svårt att se hur det ska kunna bli någon förändring

Visst, vi har fortfarande en fantastisk sjukvård med en fantastisk sjukvårdspersonal .. men den är inte längre tillgängligt för alla på grund av plats- och personalbrist och det finns gränser för hur mycket ens den mest hängivna personal mäktar med.

I mitt län står vårdavdelningar tomma i brist på sjuksköterskor, ångestfyllda patienter köar orimligt länge för att få tillgång till livsviktiga undersökningar, provtagningar och operationer, som ställs in på grund av brist på specialistpersonal både på sjukhusen och laboratorierna.

Det ser likadant ut överallt. Regeringen lovar som exempel en halv miljard i ett engångsbelopp till en förlossningsvård i kris, men pengarna är öronmärkta fram till årsskiftet 2017/2018 och kan därför inte användas till löner utan kommer i värsta fall att försvinna på utbildningsresor till politiskt valda som får besöka sjukhus i andra länder som inte har samma problem som vi.

Polisen får 700 000 på samma villkor och som av en händelse är det så gott som samma summa som de redan gått i underskott med i år .. så några fler eller nya poliser finns fortfarande inte inom synhåll.

Och så vidare och så vidare. Det lovas, utreds, pytsas ut engångsbelopp .. men ingenting händer.

Den som inte är ekonomiskt oberoende, men har den allra lilla minsta överlevnadsinstinkt, bör därför se om sitt hus och förbereda sig för bistra tider, även om Magdalena Andersson gör sitt bästa att ta från de tärande för att kunna sprida ett guldregn över de hårdbeskattade närande i en valrörelse där landets ekonomi kommer att framställas i ett klart skinande ljus.

Kommunernas sviktande ekonomi är ju faktiskt en helt annan sak som inte hör hemma på finansministerns bord .. även om de ytterst är ansvariga för den välfärd som regeringen tar åt sig äran för om den händelsevis visar goda resultat.

Mina egna erfarenheter av sjukvårdens svårigheter är hittills en vänsterfot som vägrar att bära högklackat, en gallstensoperation som aldrig blev av förrän jag ordnade det själv och en hudförändring på ryggen som jag upptäckte förra året. Den kändes inte som något livshotande men var trots det något som jag inte ville ha kvar .. och man vet ju aldrig, eller hur?

Jag beställde tid och fick efter lååång väntetid komma till min (privata) vårdcentral där en sedan länge pensionerad läkare konstaterade att det ser för jäkligt ut och helt sonika skar bort den förjäkliga biten ur kroppen och slängde den i papperskorgen. En helt ofarligt grej!

Tyvärr så reagerade kroppen inte som tänkt utan producerade oväntat snabbt en kopia och en kompis på samma ställe. Eftersom jag är en sådan där privilegierad människa som har en privat sjukvårdsförsäkring i jobbet, så lyckades jag få en snabb tid hos en hudspecialist i en annan kommun och ett annat län.

Efter att ha betalat självrisken på 750 kr .. något som aldrig Vänsterpartiet talar om .. så skars ytterligare delar av min kropp bort för att skickas vidare till laboratorieundersökning.

Och det var tur för mig.

Resultatet var inte det jag ville ha, även om det inte var direkt livshotande. Jag vill inte gå in på detaljer, men det var INTE malignt melanom utan en mer långsamväxande hudcancerform som hade kunnat ta sig till lymfsystemet .. och de inre organen .. om den fått tillräckligt med tid på sig.

Det fick den nu inte och allt misstänkt är nu bortskuret eller bortfryst från min kropp .. Men det är inte den allmänna sjukvårdens förtjänst, för om jag hade accepterat diagnosen .. en helt ofarlig grej .. så hade det förmodligen utvecklats till något helt annat.

Trots det så var det en ögonöppnande upplevelse för mig. Vad gör jag egentligen med mitt liv? Tycker jag att det är meningsfyllt att ägna så mycket tid åt politik och samhällsfrågor när det är ytterst tveksamt att någon enskild person kan påverka det som nu verkar oundvikligt. Mår jag egentligen bra av att veta allt det som jag ändå inte kan göra något åt?

Och jag måste erkänna att så bra som jag mått, så mycket som jag skrattat och så mycket roligt som jag hittat på under den senaste månaden, det har jag inte gjort på väldigt länge.

Men för att den här bloggen inte ska förtvina och dö innan valrörelsen .. som jag antar att jag inte kan hålla mig ifrån .. så kommer jag att försöka skriva om mer vardagliga händelser och upplevelser en tid framöver.




4 kommentarer:

  1. Hej.

    Hoppas hälsan håller.

    En pensionerad släkting med hela livet inom vården bakom sig hamrar ständigt in samma mantra:

    "Var jobbig! Var påstridig! Stå på dig och kräv klara svar på papper med signatur - lita inte blint på att läkare eller andra bryr sig om vad du säger! Kontrollera regelbundet dina journalanteckningar - det händer att undersökningar som inte ägt rum ändå står inskrivna eller tvärtom!"

    Och mer i samma anda.

    Man skall vara frisk för att orka vara sjuk, tycks det. Kanske vården fungerat bättre med färre sjukvårdspolitiker?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  2. Svart-Malin10/5/17 18:12

    Oj, en sådan tur att du gick vidare och fick ett utlåtande från en annan läkare. Eller tur och tur, men du förstår vad jag menar.

    Jag är tyvärr inte förvånad över historien. Min syster fick en svullnad i halsen och på vårdcentralen skrevs det ut den ena penicillinkuren efter den andra mot infektionen. Hon hade cancer! Visade det sig, när till slut en vän resolut tog henne med till en annan läkare.

    En bekant dog på väg till sjukhuset efter att först skickats hem med rådet att ta en Alvedon.
    Vad jag själv varit med om vill jag inte ens gå in på.

    Det kommer att bli värre och det gäller verkligen att vara på alerten själv och inte lita på samhället. Jag håller helt med Rikard, fd lärare i det han säger om vården.
    Tyvärr har många gamla som också är sjuka, ofta multisjuka, inte en chans i vården om de inte har anhöriga som kämpar för dem. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas, jag är på ett sätt glad över att mina föräldrar inte längre lever. Jag läste idag om 90-åringen som inte orkade leva längre när han nekades plats på äldreboende. Det är sådant vi kommer att få vänja oss vid i framtiden.

    Visst är det skönt med pauser från samhällsdebatten. Ikväll ska jag dock kombinera det lite genom att titta på gamla avsnitt av Yes, minister.

    SvaraRadera



  3. Gott att höra av dig igen.






    SvaraRadera
  4. Hej anybody! Jag och min man har insett att det klokaste vi gör är att bo kvar i vår ärvda barndomsvilla tills vi dör, även om det samhällsekonomiskt skulle vara mycket bättre ifall en barnfamilj tog över. Men du vet, inlåsningseffekter! Och vi kommer aldrig aldrig att släppa in någon okänd över tröskeln!

    SvaraRadera