lördag 2 januari 2016

Om sossarna vinner valet ..

.. så kommer de att förlora partiet .. skrev jag någon gång under den senaste valrörelsen. och det vi ser hända nu är väl precis det .. dödskampen hos den största elefanten i svensk politisk historia.

De panikartade besluten, raddiraden av utredningar, de motsägelsefulla uttalandena, ministrarnas hukande bakom en desperat ledare och de förgyllda .. men tomma .. budskapen. Vad är det, om inte de sista skälvande ryckningarna hos ett parti som bildade regering i segeryra .. men föll samman i stället för att leverera den handlingskraft som utlovades.

För hade jag anat vad Stefan Löfven menade när han envisades med att vi skulle få se en handlingskraftig politik och regering .. efter valet! .. så hade jag trott att det var ett skämt.

Det skulle vara lätt att skriva .. vad var det jag sa! Men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig de övriga partiernas handlingsförlamning inför skådespelet. Det finns alltså ingen eller någonting att knyta förhoppningar till.

Och efter att ha upplevt Miljöpartiets oförmåga att hantera den makt de så länge törstat efter, så måste jag säga .. trots att många nu blir upprörda .. att jag faktiskt inte tror att SD skulle klara det bättre.

Kanske som stödparti till en desperat borgerlig eller s-märkt, regering .. men inte som regeringspartner till någondera sidan.

Men eftersom vi inte längre har en nyhetsrapportering värd namnet så söker jag i stället ord för vad jag känner i min privata bibel .. I-ors lilla Dysterbok ..

- Hur står det till? sa Nalle Puh.
I-or skakade sorgset på huvudet.
- Det står inget vidare till, sa han. Det har inte stått vidare till på länge nu.

Bättre kan det väl inte sägas, eller hur?

Och apropå de hukande ministrarna bakom Ledaren så är det fullt möjligt att likna dem vid I-ors förlorade .. och återfunna svans .. och följande baktankar ..

Det går att snygga till en åsna där bak. Men där fram är det som det är.

Märks det att jag försöker pigga upp mig själv? Försöker tänka positivt och se framåt precis som I-or gör ..

- Det snöar alltjämt, sa I-or dystert.
- Ja, det gör det.
- Och är kallt.
- Är det?
- Ja, sa I-or. Men hur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft nån jordbävning på sista tiden.

Och den som verkligen vill veta varför jag klamrar mig vid uteblivna jordbävningar och vad jag försöker undvika att tänka på, kan lätt hitta det hos Johan Westerholm på Ledarsidorna där han beskriver sin "känsla av obehag".


En känsla och en oro som fler och fler känner, men när det gäller synen på Socialdemokraternas uppgång och fall så finns det ingen som uttrycker det bättre än the Mad Hatter i Alice i Underlandet ..


SvD,

7 kommentarer:

  1. Socialdemokratins styrka, och dess svaghet, var och är successionsordningen. Den kommande partiordföranden väljs ut och primas till jobbet av den avgående. Så valde Branting ut Per Albin, Per Albin Tage, och Tage Olof.

    Sen sket det sig. Palme sköts på öppen gata innan han hunnit utse sin efterträdare. Så vi fick Carlsson, sidekicken och byråkraten, som frontade, efter sin förmåga, Mona. I en sista urladdning av latent kompetens omintetgjorde HSB (Göran Persson) de planerna, och bildade bryggfas. Men när hans utvalda framtidsskott, Anna Lindh, mördades, då var det slut.

    Persson övergick till att gulla med kor, och socialdemokratin föll ner i det moras som kännetecknas av Sahlin, Jämtin m. fl. Exit folkrörelsebaserade Socialdemokratiska ArbetarePartiet. In på scenen i dess ställe, en identitetspolitisk, socialistisk och elitistisk sekt med marxistisk bas. Som ännu inte landat i de röstsiffror de förtjänar, dvs ca 6 %.

    Man måste minnas, att för socialdemokrater innan 1982 (och Palmes tal i den avslutande TV-debatten) var "socialist" ett skällsord. Och "kommunist" var ett epitet som ledde till knytnävar och blodvite.

    Socialdemokratin förlorade partiet på NK den 11 september 2003. Allt efter det är bara dödsryckningar. Nervreflexer.

    Och jag gissar, utan att veta, att jag inte är den enda socialdemokrat som sörjer en bortkastad livsgärning, ett förrått engagemang, en förstörd framtid. Och ett förött land.

    Sörjer. Vredgas. Och omprövar. Allt.

    https://youtu.be/Pds-3Uov1t0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde signera ovanstående.

      /cpc

      Radera
  2. Om du frågar mig (det gör absolut ingen annan) så tror jag faktiskt på en framtida delning av det socialdemokratiska partiet (om inte annat så för att överleva). Vänsterfalangen inom SAP ansluter sig till Vänsterpartiet och de mer verklighetsorienterade bildar ett mer renodlat socialliberalt parti. Men det kan ta några år... Eller så går det urbota snabbt! /Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. 2011 .. efter Mona Sahlin .. skapades NetRoots av den socialliberala falangen inom S .. De sk "högersossarna". Johan Westerholm var den drivande kraften bakom gruppens Öppna Kriskommisson som försökte visa på vilka förändringar som var nödvändiga för partiets överlevnad.

      http://valanalys.blogspot.se/2011/02/enkat-till-framtida-ledare-i.html

      De blev naturligtvis sågade jäms med fotknölarna. Dessutom anklagades de för att inte vara "riktiga" sossar och allt hopp om att kunna påverka partiet grusades.

      De som var aktiva då har gett upp. Kvar är bara de gamla stofilerna som klamrar sig fast vid "den gamla goda tiden" på s-bloggar.

      Om du har det allra minsta hopp om att det finns liv i elefanten så rekommenderar jag ett besök där. http://www.s-bloggar.se/

      2011 fanns möjligheten till en delning, nu är jag helt övertygad om att den möjligheten är borta. Kompetensen finns inte kvar .. och det var partiet som bannlyste dem och drev bort dem.

      Radera
  3. Beskrivningen av s:s successionsordning är ju helt korrekt. Och det har ju fått effekter på medborgarnas förtroende till sossarna. Men då man inte lyssnar till befolkningen, tror jag att SD kommer att slå ut nuvarande s.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag säger inte emot dig .. och alternativen i svensk politik är inte direkt lockande. Tyvärr .. eftersom det krävs erfarenhet och kompetens för att regera framgångsrikt. I dagens läge kostar varje misstag alldeles för mycket.

      Radera
  4. Frågan är om inte SD är gamla S, både i politik och väljare?
    När jag läst partiprogrammet för SD känner jag igen rätt mycket från sossarna. Dock innan bommersvikssossarna tog makten med Mona i förtruppen.

    SvaraRadera