fredag 12 februari 2010

Jag minns finanskrisen på 70-talet ..

Vi bodde i vårt livs allra första egna hus. Ett renoveringsobjekt i utkanten av allt, men det var billigt i inköp och lågt belånat. Vi målade, snickrade och tapetserade själva och var livrädda för att låna mer pengar, körde omkring i en gammal Simca 1100 där rosthålen doldes av plastdekaler och semestrade hemma.

Våra vänner som köpt en nybyggd, vacker villa mitt i samhället och betalat det fantasipris som fastighetsmarknaden då var uppe i, tyckte vi var idioter. De lånade till ny bil, till renoveringen av en ärvd släktgård i fjällen, till husvagn och till utlandssemestrar .. allt var ju avdragsgillt och därmed rena vinsten!

De ekonomiska orosmolnen började samlas vid horisonten och jag frågade .. är ni inte oroliga?? Jag blev utskrattad .. ALLA gör ju så här! DOM kan väl inte låta så många människor få gå från hus och hem!!!

Jodå .. det kunde DOM! Den ärvda släktgården såldes till underpris tillsammans med husvagnen, mannens högavlönade arbete försvann och ersattes av ett betydligt vanligare jobb. Semesterresor var det inte tal om, men de lyckades behålla villan .. nätt och jämt.

Nu ser vi molnen torna upp sig igen och vad gör vi??

Inte kan väl DOM låta oss få lämna hus och hem, inte kan väl detta drabba MIG på något vis och inte ska väl VI behöva avstå från det som vi tycker vi har rätt till?? Och är det någon som ska ta konsekvenserna av de misstag som vi gjorde när vi lånade för mycket och för ofta .. så är det väl de som är RIKA, de som HAR och därmed är skyldiga att visa EMPATI och MEDMÄNSKLIGHET, eller hur??

Till skillnad från krisen på 70-taler så finns det också en ny inställning till ekonomiskt ansvar. Det är alltid NÅGON ANNANS problem. Vi vägrar bestämt att se att Sverige är ett land som alla andra .. Grekland håller på att gå i konkurs, Spanien och Portugal har stora problem, Island kämpar för sin existens, Lettland likaså och många, många andra länder brottas med ekonomiska svårigheter.

Men vi svenskar envisas med att se vårt land som ett idylliskt undantag. Ett Sörgården där NÅGON ANNAN alltid ser till att vi landar mjukt i en omhändertagande tillvaro?

Det är inte så längre .. om det nu någonsin har varit så, på riktigt? Sverige kommer aldrig mer att bli den folkhemsidyll som vi inbillar oss att det fortfarande är ..

.. och ändrar vi inte inställning och attityd snart så kommer det att göra fruktansvärt ont den dagen när vi måste se sanningen i vitögat.

3 kommentarer:

  1. Svårigheterna är att många av det uppväxande släktet faktiskt inte förstår det här med lån räntor bindningstid uppläggningsavgifter. Det finns till och med undersökningar som visar att ungdomar inte förstått hur och varför man betalar av lån. "Det är fritt första fem åren "som en yngling i tjugoårsåldern sa.Det är oftast för lätt att lån och det skulle ingå i skolans undervisning hur det fungerar i bankvärden med lån ,amorteringar och annat när inte föräldrarna kan bibringa sina ungar de kunskaperna.Det måste till för att man skall klara vuxenvärlden och förstå pengar, deras värde och hur man kan och ska använda dem.

    SvaraRadera
  2. Ja, många är de som lever på det "amerikanska" sättet här i Sverige. Krediter hit och lån dit och så ska Gud fader eller vem det nu kan vara, fixa det i slutänden. Jag vet många i min bekantskapskrets som lever så och de kan inte förstå hur vi kan köra omkring i en tio år gammal bil och vägrar märkes- och designgrejor.

    Jag har tutat i mina döttrar att aldrig konsumera för pengar de inte har... och till konsumtion hör allt utom boende... om det är köpt. Än så länge fixar de det. :-)

    SvaraRadera
  3. Jag skrev ett inlägg för länge sen om att skolan behövde undervisa i VARDAGSEKONOMI. Där alla var tvungna att lära sig räkna ut räntor och syssla med fiktiva banklån, telefonlån, billån och övriga avbetalningslån och se över hur mycket saker och ting EGENTLIGEN kostar när man lånar till allt!!

    Det känns som om det blir mer och mer angeläget ..

    SvaraRadera