söndag 17 mars 2024

Politiskt inkorrekt, kvinnoförnedrande/kvinnoföraktande, antifeministiskt ..

 

.. det finns mycket som talar för att jag borde ta detta gamla, trasiga papper mellan tummens och pekfingrets yttersta delar och förpassa det till närmaste soptunna.

Men varför är det inte redan gjort? Varför har jag sparat detta brev, från en helt annan tid, under alla dessa år? Hur hamnade det här? Det kan ju knappast ha adresserats till mig?

Kan det bero på att det finns ett svart hål inom mig som gör att jag faktiskt tycker att det är roligt? Mansföraktande på ett humoristiskt sätt, rent av?

Men även om så skulle vara fallet så är texten så olämplig att alla varningsklockor ringer och allt sunt förnuft ropar .. GÖR DET INTE!

Men jag känner mig själv, (och Nobelpristagaren av Dålig Humor) så jag gör det ändå, skrynklar ihop originalet, slänger det i soptunnan, varnar känsliga personer och känner mig som en rätt hyfsad person i alla fall.

 

Kedjebrev

Ärade medbroder!

Detta kedjebrev startades av en man liknande Er själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän. I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner som är lika trötta som Ni, gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på listan samt sätt Ert namn underst.

När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att få mottaga 16.487 kvinnor – en del av dem riktiga godingar.

Var förtröstansfull – bryt icke kedjan! En man som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.

Er förbundne

 

……………………………………

 

PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83 kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna för första gången på många år. DS

 

Och – visps, så är detta avskyvärda minne från en svunnen tid borta från mitt hem och kan inte längre solka ner mitt minne när dödsboet ska gås igenom, någon gång i en, förhoppningsvis, inte allt för nära framtid.

 

lördag 16 mars 2024

Bruksanvisningar ..

 .. till alla verktyg, köksredskap och apparater som vi har ägt under alla år, hittar jag i en låda i städskåpet. De flesta är bara minnen efter saker som för länge sedan vandrat vidare till en återvinningscentral, men en var lite oväntad och otippad.

Jag ska rama in den och hänga upp den i skafferiet över hyllan med hund- och kattmat.


HUR MAN GER SIN KATT ETT PILLER

1.    Lyft upp katten som ett spädbarn i ditt armveck. Placera pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt medan du har pillret i handflatan. När katten öppnar munnen, låt pillret rulla in och låt katten stänga munnen så den kan svälja i lugn och ro.

2.    Ta upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan och upprepa från punkt 1. Hämta katten från sovrummet och släng det uppblötta pillret. 

3.    Ta fram ett nytt piller, håll katten i vänster arm och håll baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret och räkna till tio. 

4.    Fiska upp pirret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in närmaste familjemedlem. 

5.    Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din partner hålla huvudet samtidigt som du för in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.

6.    Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en anteckning om att köpa en ny linjal och laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade föremålen som stod i fönstret.

7.    Vira in katten i ett badlakan och be din partner att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun och blås i sugröret.

8.    Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att få bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på din partner arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

9.    Hämta katten från grannens trädgårdsskjul. Hämta ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.

1    Hämta en skruvmejsel i garaget och sätt tillbaka skåpluckan. Sätt på ett skyddande förband på din kind. Ta reda på när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny. Ring brandkåren och be dem hämta ner katten från trädet och be grannen om ursäkt för det demolerade staketet.

11. Hämta det sista pillret i förpackningen och smula det över katten och hoppas på det bästa.

 

HUR MAN GER SIN HUND ETT PILLER

1.  Vira in pillret i en skiva bacon.

2.  Klart!

fredag 15 mars 2024

Jag hade nästan glömt bort Mona Sahlin ..

 .. men i min ohanterliga hög av skräp från förr hittar jag både urklipp och funderingar. Bland annat dessa:



Första Majtal på låg nivå ..

Jag hörde delar av Mona Sahlins första maj-tal på nyheterna i går.

KVINNOR, sa hon. DET är viktiga grejor det! DE kan minsann både ha hästsvans och bh.

.. och så kom den lilla publikfångande roligheten – och då talar jag inte om Anders Borg.

Ha, ha, ha?

Vid mitt köksbord sitter jag och undrar. VARFÖR skrattar alla? Är sossarnas sympatisörer verkligen roade av den här typen av ”skämt”? Är nivån på den politiska debatten SÅ låg?

Kvinnor kan förvisso ha både hästsvans och bh. Samt hög utbildning, kompetens, ansvarsfulla arbeten och låg lön – och då talar jag inte om Mona Sahlin.


I dag skulle detta tal ha mötts av ett ramaskri av kränkthet, eftersom rätten till hästsvans och bh är lika för alla. Tiderna förändras och det som var politiskt korrekt i går kan vara en stupstock för karriären i morgon. Men nivån på de politiska talen ligger fortfarande på samma nivå inom Monas parti.

torsdag 14 mars 2024

Djupdykning i ”arkiven” pågår ..

Jag drar ett papper på måfå ur pappershögen som är ca 20 cm hög och hittar en handskriven kommentar till något som jag tydligen läst i dagstidningen ..

Svenska Kyrkan och alla andra trossamfund i landet – släng er i väggen! Det är liksom ingen riktig fart på religionsutövandet här i landet!

Men i Brasilien vet de hur man gör för att komma närmre Skaparen. En präst skickades iväg på en himmelsfärd i ett moln av ettusen (1000!) färgglada, heliumfyllda ballonger.

Ett praktfullt, initiativrikt slut som dessutom visas för hela världen.

De vet inte riktigt vart han tog vägen, men lite spill får man väl räkna med i starten på något nytt? Färdriktningen var ju i alla fall den rätta.

Både nu och då förutsatte jag att den ballongflygande prästen gjorde sin sista resa på detta fantastiska, färgsprakande och miljövänliga sätt, men när jag nu, många år senare, hittar slutet på historien visar det sig att den inte var så upplyftande som jag trodde då.

Det är nog säkrast att alla behåller de traditionella begravningsrutinerna så vi inte riskerar att religionsförkunnarna faller som höstlöv i våra trädgårdar eller på offentliga platser under färden till paradiset.


https://www.svd.se/a/f7a656f8-59ec-32bb-a292-997ae812c76b/ballongprasten-borta

https://www.svd.se/a/b19f131a-cc98-33a5-bb75-669d7a691c06/sokandet-efter-ballongprast-installt

https://www.svd.se/a/7aa5dc6d-f10a-391c-942b-01b41b3c2639/ballongprasten-hittad-dod

onsdag 13 mars 2024

Döstädning.

Jag har kommit till insikt om att jag förmodligen redan hade drunknat och dött under allt jag samlat på mig under åren, om jag hade levt som singel.

Men nu när jag varken förstår eller passar in i nutiden verkar det vara dags att åtminstone rensa ut det som kan anses vara kränkande, opassande eller rent av åtalbart.

Och alla ”värdefulla” prylar som ingen annan än jag kan se någon mening med behöver faktiskt inte bo här för alltid.

Döstädning med andra ord. En förskräckligt deprimerande sysselsättning, måste jag erkänna och då har jag bara skrapat lite försiktigt på ytan.

Hittills har jag insett att jag har ca 25 ljusstakar, omkring 22 ljuslyktor och 7 fotogenlampor. Det är alltså bara de som finns synliga i bostaden, vad som döljer sig på vinden kanske jag aldrig kommer att få full insyn i.

För att inte tala om kläder. Jag köper kläder för att de är vackra, unika, nostalgiframkallande eller bara har ”rätt” färg utifrån hur jag känner mig. De behöver inte nödvändigtvis vara i rätt storlek heller. Min sista examensklänning finns kvar, diverse festkläder som bara passar en mycket ung och smal person kan jag bara med möda pressa mig in i, om jag inte behöver dra upp en dragkedja. Men jag vårdar dem ömt i deras eget rum, tillsammans med alla andra plagg, hattar, skor och handväskor från alla olika faser i mitt liv.

Förmodligen har jag någon slags diagnos.

I fönstren finns 28 pelargoner som kräver att jag snarast klipper ner dem, föryngrar dem och tar tillvara på skotten, vilket förmodligen slutar med att jag sitter där med ett 50-tal pelargoner på försommaren. Men de kan ju få leva sitt liv utomhus under sommaren, så får jag ta alla obehagliga beslut i höst.

Det är värre med alla brev, dagböcker, utkast, urklipp och funderingar som finns både här och där i lådor, skåp och kartonger. De tar plats. Det mesta har inget värde för någon annan än mig, om ens det. Redan nu har jag strimlat bort 10 års samlade dagboksblad, som fick mig att komma ihåg mycket som jag verkligen har gjort allt för att glömma.

Men pappershögarna MÅSTE ner i hanterbara volymer och jag lider svårt bara vid tanken på att det som finns där kommer att försvinna FÖR ALLTID!

Men så får jag plötsligt en sk snilleblixt. Det som fysiskt tar så stor plats kan ju faktiskt få plats HÄR!

Det blir också väldigt lätt att städa bort när den dagen kommer.

GENIALISKT .. om jag får säga det själv.

Så det här utrymmet kommer under oöverskådlig tid att vara en förvaringsplats för sådant jag ännu inte vill skiljas från. Kom gärna in och titta men förvänta er inget annat än skräp, minnen och kom-ihåg-grejor.

fredag 22 december 2023

Det är jul bara en gång om året ..

 .. och i vår familj är det nästan för ofta.

 Antalet katastrof-jular verkar var fler än de efterlängtade Bullerby-jularna.

Det vete sjutton varför? Vi sliter som tomtenissar allihop, putsar och pyntar med traditionstyngda tomtar, glitter, kulor och julgranskarameller. Städar, stryker och byter gardiner. Vi bakar, griljerar och och har allt juligt och hemlagat på bordet, men ändå så dyker det allt för ofta upp en större eller mindre katastrof när den stora dagen infinner sig, för att ge oss belöningen - lugn och ro, mys och familjegemenskap.

Vi har nästan tänt eld på ett hyreshus när vi låste oss ute i flera timmar, med tända ljus på bordet och fönstret i närheten av torr mossa och gardiner. Det var en spännande jul utanför dörren medan vi kikade på ljusen genom brevlådan. Ett telefonsamtal till brandkåren var inte särskilt populärt – ring när det har börjat brinna, typ.

Några jular senare började det faktiskt brinna i advents-ljusstaken, och om det händer någon av er kan jag verkligen avråda från att kasta hela biddevitten i diskhon och spola vatten på det. Vi hade stearin från golv till tak i köket långt efter nyår.

Året efter blev vår tikvalp plötsligt vuxen på själva julafton och började löpa, vilket väckte minnen hos min 14-årige hanhund. Ja vad säger man, hade jag använt fler hjärnceller borde jag ha varit förberedd?

Resultatet blev i alla fall en hysterisk uppvaktning, en kullfallen julgran, ett större antal krossade julkulor och en madrass i sovrummet som hanhunden kissat i.

Den julaftonen tillbringade vi mesta tiden utomhus i hopp om att den åldrade Casanovan skulle bli så utmattad att vi kunde släpa oss hem för att slita upp julklapparna och hiva i oss så mycket vi hann av julmaten, innan cirkusen började igen.

Sedan gick det hyfsat bra några år med bara små förtretligheter som att hunden åt upp pepparkaksdegen och en annan hund, en annan jul, åt upp Jesusbarnet i krubban. Så nu har vi Josef, Maria och Werner i krubban och det går också bra.

Men så skaffade vi oss rätt många katter.

Alla kattälskare vet vad bara en katt kan göra med en gran, eller hur? Ca 10 katter i varierande ålder kan göra 10 gånger så mycket. Men priset tog den katt som spatserade genom vardagsrummet, med svansen stolt rakt upp och en kvast guldglitter i själva anus.

Det tog timmar att lirka ut 2 meter glitter utan att skada katten.

Men det kompenserades av den julglädje som spreds under de år vi var extraföräldrar till tonåriga killar utan några som helst perfekta julminnen att jämföra vårt firande med. Då kunde vi göra alla fel och ändå vara helt perfekta, eftersom det aldrig finns någon form av alkohol i närheten av vårt julfirande.

Vi har också firat jul med åldrande föräldrar. Min pappa som var missnöjd med förtäringen, Makens pappa som hade brutit lårbenet och ändå envisades med att åka spark på morgonkvisten, vilket förorsakade en viss panik innan vi hittade honom och min dementa mamma som slog in alla julklappar igen så fort vi hade öppnat dem. Vår lilla dotter uppskattade inte alls att bara få en snabb titt på sina egna julklappar och julstämningen blev lite ansträngd, minst sagt.

Och så hade vi den minnesvärda julen när vi drabbades av kräksjukan. Suck!

Så har det fortsatt,

I år är inget undantag. Jag fick plötsligt en fruktansvärd värk i nacken, hamnade på akuten för vidarebefordran till en specialistläkare och kom hem med den värsta förkylning jag någonsin haft och eftersom vi aldrig gör något halvhjärtat i vår familj så delade jag generöst med mig till Maken.

Jag har inte sovit på över en vecka, granen står fortfarande ute, pepparkakorna, hälften av julpyntet och städningen får vänta till nästa år men om Gud hör bön kommer vi att klara av att fixa skinka och revbensspjäll till på söndag.

För då kommer Dottern hem och förväntar sig en jul enligt familjetraditionen, och jag tror inte att hon blir besviken?

Men jag önskar er alla andra samma gamla förutsägbara julfirande som vanligt. Mätta, friska, glada, rentvagade i städade och nystrukna hem med tomtar i varje vrå och skafferiet fullt av kakor och bullar och kylskåpet fullproppat med syltor, aladåber, skinka, köttbullar, revbensspjäll och sillinläggningar.

Eller hur ni än vill ha det?



måndag 4 december 2023

Fredrik Reinfeldt och Jan Guillou, ..

  .. två allvetande ugglor i samma träd. Den ene blå, den andre röd men båda hohohoar samma budskap – ALLT ÄR SVERIGEDEMOKRATERNAS FEL!

Det är Sverigedemokraterna som ligger bakom lögnen om rån, skjutningar och sprängningar utförda av unga män i förortsligor, infiltration av myndigheter som läckt miljoner/miljarder som varit avsedda för de mest behövande i landet, bidragsfusk och kvinnoförtryck. Det är också Sverigedemokraterna (knappt en fjärdedel av väljarna) som fått vanligtvis normala svenskar att tycka att invandringen till Sverige har varit oproportionerligt hög, att Migrationsverkets och regeringens sätt att hantera den inte varit till landets bästa utan mest har handlat om att kamma hem politiska poäng till en regering som varit villig att göra vad som helst för att få sitta kvar.

Medan – medierna sviker!

Det är därför vi korkade vanlisar tror på det vi upplever och läser om. Det är därför journalister och Jan Guillous kompisar inom public service upplevs som uppskrämda medarbetare som slängt idén om opartiskhet i papperskorgen av rädsla för repressalier från Jimmie Åkesson och hans väljare.

Demokratin är hotad!

Det VET både Fredrik Reinfeldt och Jan Guillou, för de har med egna ögon verkligen sett Sverige, både från ovan och genom bilfönstret när de färdats genom landet.

Båda har kommit till samma slutsats: Sverige har inga som helst problem som relaterar till hög invandring!

Den förstnämnde konstaterade 2014 att .. "Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt".

Den andre rekommenderar den vanlige svensken att tänka på klimatet och bara föreställa sig en bilresa var som helst genom Sverige, helst sommartid.

Vi passerar det ena välordnade samhället efter det andra med prydliga villaträdgårdar och välansade rabatter. Vi ser nya eller nedlagda fabrikslokaler, skolor, sjukhus och brandstationer, barn på en fotbollsplan, ordentligt parkerade cyklar vid en badstrand. Inga skjutande gangstrar inom synhåll, inte ens i vår föreställningsvärld.

Detta är inte bilden av en hotad nation. Det är nämligen inte så att några tusen förortsgangstrar hotar 10 miljoner svenskars välfärd, samhällsbygge och demokrati.

Alltså, Sverige är en idyll där alla lever ett gott liv, helst sommartid. Det stora hotande molnet över landet är skapat av en kommersiell gangsterjournalistik som utan större motstånd får forma en verklighetsbild som i grunden bekräftar en i grunden fascistiska människosyn.

Jan Guillou lider. Han oroar sig så till den milda grad över att Sverige ska drabbas av en högerextremistisk regim att han och hans hustru överväger att emigrera och för att riktigt vara på den säkra sidan har de redan nu ansökt om preliminärt inresetillstånd till Kanada, som i kraft av sin historia och demokratiska tradition naturligtvis skulle välkomna paret Guillou ett eventuellt nödläge.

För det gäller ju att vara den allra första som lämnar det sjunkande skeppet om det verkligen bränner till i landet.

Men mitt hjärta blöder för Jan Guillou, för Kanada verkar inte förstå sitt eget bästa. Hustrun till Jan Guillou verkar vara välkommen, medan han själv fortfarande väntar på ett godkännande?

Han har skrivit ett offentligt och upprört brev till Kanadas ambassadör och tar inte det skruv så måste det uppmärksammas som en politisk fråga och diskuteras offentligt!

Men i värsta fall får den berömde och hyllade skribenten nöja sig med en bilresa genom Sverige, trots att det är vintertid, och uppmärksamma det ena välordnade samhället efter det andra med väl snöröjda villaträdgårdar och vintervackra snötäckta fruktträd, nya eller nedlagda fabrikslokaler, skolor, sjukhus och brandstationer, barn på en ishockeyrink, ordentligt parkerade cyklar vid en frusen insjö men inga skjutande gangstrar inom synhåll, inte ens i Jan Guillous föreställningsvärld.

Eller så kan han ta en flygtur med Fredrik Reinfeldt och uppleva hur mycket obebyggd plats det finns över till den som inte trivs med yttrande- och åsiktsklimatet i landet.