Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 21 januari 2018

En bra valfråga?


Det är valår och regeringspartierna sliter som bävrar för att profilera sig med en ”bra fråga” som kan hålla dem kvar vid makten efter valet i september.

Miljöpartiet har redan sina valvinnande frågor klara. Elefantförbud på cirkus, amnesti för unga vuxna från Afghanistan och Alice Bah Kuhnke som framtida språkrör.

Vad kan gå fel? ALLA älskar väl djur, barn och barnprogram?

Allianspartierna har också sina strategier på plats. Ingen tänker samarbeta med Sverigedemokraterna och alla tar avstånd från Stefan Löfven och samarbetsregeringens alla misslyckanden den senaste mandatperioden.

Förhoppningen verkar vara att Sverigedemokraterna ska slå in på samma väg och ge sitt stöd till en borgerlig regering i alla fall.

Vad kan gå fel?

I princip allt, skulle jag tro. För de sju ”riktiga partierna” har helt på egen hand lyckats måla in sig i det berömda hörnet där ingen kommer att kunna bilda en handlingskraftig regering utan hjälp av SD.

Då återstår bara Socialdemokraterna och Vänstern. VAD ska de satsa på som väljarna inte redan anser att de har misslyckats med?

Utmaningarna som gör att poliser, lärare, vårdpersonal och socialsekreterare flyr från sina arbetsplatser? Det är väl totalt uteslutet på grund av bumerangeffekten?

De falska nyheterna att köerna till sjukvården växer och att människor som väntar på akutoperationer allt för ofta får vänta förgäves? Nej, det kan locka fram obehagliga fakta som i sin tur kan medföra obehagliga följdfrågor.

Svartmålningen av Sverige som säger att det inte går en dag utan att någon blir skjuten, knivskuren eller våldtagen? Den frågan duger nog bara till att skylla på den tidigare regeringen, om ens det?

”Satsningarna” på pensionärerna som visade sig vara så försvinnande små att en del till och med fick det sämre när de fick det bättre?

Utrikesministerns pacifistiska, feministiska utrikespolitik, försvarsministerns realism och Miljöpartiets icke-våldsförsvar .. försvarsfrågor är det nog bäst att spara till efter valet?

Statsministerns plötsliga intresse för militära insatser i utanförskapsområdena kommer förmodligen inte att dominera hans Almedalstal i sommar.

Nej, sossarna och deras stödparti satsar i stället obegränsat med energi, tid och skattepengar på en utredning om begränsningar inom skola, vård och omsorg av typen .. jämlika förluster är bättre än privata vinster.

En utredning som, efter år av kritik, har resulterat i en överenskommelse som sossarna inte vill ha men tvingas godkänna? Ett förslag som med 100% säkerhet kommer att röstas ner i riksdagen, eftersom det ytterligare skulle försämra det som statsminister redan ser som ..  inte OK eller acceptabelt?

Men visst låter det som en valvinnande fråga, eller hur? Det tycker i alla fall Jonas Sjöstedt som hoppas att Usch för Vinster i Välfärden ska ge Vänsterpartiet råg i ryggen och klirr i kassan nästa mandatperiod.

Medan sossarna redan står i startgroparna för att rösta igenom en färdig välfärdsuppgörelse med allianspartierna som kommer att klubbas igenom så fort Vänsterns hjärtefråga har fallit i riksdagen.


Och sedan undrar de varför väljarna verkar ha tappat förtroendet för sina folkvalda politiker? 

torsdag 18 januari 2018

Jag fattar ingenting?


Jag läser Britta Svenssons krönika i Expressen och antingen är jag precis så dum och trögtänkt som journalister och politiker verkar tro eller så är det något som är avgörande fel i det jag läser.

Det hela handlar om ”17-åringen” som knivhögg en polisman i nacken på Medborgarplatsen den 31 augusti förra året.

De fakta som Britta Svensson presenterar är ..

Gärningsbarnet/ungdomen/mannen kom till Sverige i december 2015 och uppgav att han var 16 år, född i Afghanistan och uppväxt i Iran.

Efter att ha vistats på olika sjukhus för problem med ett knä och det som kallas "uppgivenhetssyndrom" fick han en god man och flyttades till ett familjehem.

Personal från BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, besökte honom flera gånger i veckan. Han fick förtroende för en kurator: "Han sa till slut att han var 25 år, efter att hon frågade honom om allt han hade sagt att han gjort. Han hade berättat att han hade gått i skolan också berättat att han hade jobbat både som skräddarassistent och som svetsare i skyskrapor och att han hade haft tre anställda under sig".

Han får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd av medicinska skäl den 16 september 2016. I början av 2017 säger han till sin handläggare på socialtjänsten att han saknar sin familj, tycker det är kallt i Sverige och att han vill återvända hem till Iran.

BUP ifrågasätter hans beslut. Men han får sin vilja igenom efter att flera runt honom haft kontakt med hans familj i Iran, som säger att han är 23 år gammal och kan bestämma själv. Han flyger till Teheran 25 februari 2017 och hans gode man stryks från sitt uppdrag.

Den 24 maj är mannen, som fått en flygbiljett med öppen retur(?), tillbaka i Sverige igen och trots att hans identitet verkar vara fastställd och hans ålder har bekräftats av hans familj, är han officiellt fortfarande under 18 år?

Och eftersom han har kvar sitt tidigare beviljade uppehållstillstånd som barn, får han barnbidrag på 1050 kronor i månaden och börjar skolan, som han nästan genast blir avstängd från på grund av våldsamt beteende.

Han uppger att han har deltagit i demonstrationen på Medborgarplatsen många gånger. "Sju, åtta … tio gånger kanske".

Den 31 augusti 2017, när han enligt egen uppgift är 17 år, köper han en kockkniv med ett blad på 20 centimeter. Enligt egen uppgift .. för att hugga en polis med.

Med kniven inlindad i en scarf runt sin högra hand går han av t-banan vid Medborgarplatsen och upp genom uppgången mot Björns trädgård. Han går direkt fram och hugger en polisman i nacken.

Britta Svensson tycker att ”det plötsliga och grova våldet är ett mysterium” och har många frågor. ”Varför sökte mannen asyl i Sverige? Var det en sjuk person som kom hit, eller blev han sjuk här? Varför åkte han hem till Iran och varför kom han tillbaka? Varför blev han plötsligt våldsam när han äntligen fick gå i skolan?”

Ja, det kan man ju undra? Jag har också en del frågor som aldrig kommer att kunna besvaras ..

Gärningsbarnet/ungdomen/mannen och hans familj sa att han var mellan 23-25 år när han på egen begäran återvände till Iran. Resan godkändes och betalades, eftersom han ansågs vara en vuxen man som kunde bestämma själv. Varför mottogs och behandlades han då som ett barn när han återvände?

Varför avslutades inte hans asylärende när han själv valde att lämna detta kalla land?

På vilka grunder hade han fått sitt uppehållstillstånd när det tillät honom att pendla lite hur som helst mellan familjen i landet han "flytt" från och kylan i landet han sökt asyl i?

Och sist men inte minst .. får ALLA som frivilligt återvänder till hemlandet, eller utvisas, en flygbiljett med öppen retur i fall att de ångrar sig?


onsdag 17 januari 2018

När sanningen inte passar in i budskapet ..


.. kan du antingen förneka den, ersätta den med en lögn eller helt enkelt låtsas att du aldrig har hört talas om den.

Redan under Göran Perssons tid som statsminister fanns det ett behov av att undersöka varför kostnaderna för assistansersättning ökade i så hög grad. Redan då fick en av våra större myndigheter i uppdrag att undersöka vart pengarna tog vägen och jag vet .. med 100% säkerhet .. att resultatet var identiskt med det resultat som presenteras som en nyhet i dag .. att ”assistansmarknaden i stora drag är välfungerande. Utan privata bolag hade valfriheten för personer med behov av assistans varit betydligt mer begränsad”… men att ”assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella”. Samt att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare".

Det kanske till och med är samma utredning som fått ligga till sig i över 10 år?

Jag vet att frågan om assistansersättning är som ett rött skynke för dem som har äldre hjälpbehövande anhöriga eller för dem som anser att institutionstillvaron bör vara tillräcklig för den som inte kan tillföra samhället något mätbart. Men jag vet också att för de funktionshindrade och deras anhöriga är assistansen skillnaden mellan förvaring och delaktighet, ett självständigt liv eller livslångt utanförskap.

Närande eller tärande? Människa eller en belastande börda? Hur du ser på frågan handlar väl mest om människosyn, men det jag vill skriva om är hur våra makthavare har hanterat den sanning som funnits lättåtkomlig i mer än tre mandatperioder.

Våra politiker har alltså sedan länge varit informerade eller haft tillgång till information om att det assistansfusk som de skyllt på funktionshindrade till största delen har utförts av utländska kriminella nätverk.

Organisationer som genom målvakter fått tillstånd att bedriva assistansbolag som tjänat stora pengar på att ägna sig åt handel med funktionshindrade för att kunna sälja arbets- och uppehållstillstånd till sk arbetskraftsinvandring, vita anställningsavtal utan lön till ”assistenter” som den funktionshindrade varken träffar eller får hjälp eller stöd av i en situation h*n många gånger tvingats in i.

Själva systemet med att okritiskt godkänna alla medförda läkarintyg och identitetshandlingar har också gjort det lätt för en talangfull bedragare att framställa sig som funktionshindrad inför försäkringskassans utredare som för död och pina inte vill framstå som rasister framför människor som ”flytt för sina liv” och ändå orkat ta med sig den ”stackars” funktionshindrade.

I vissa fall finns det anledning att misstänka att den funktionshindrade själv inte har någon som helst familjeanknytning med ”familjen” utan ofrivilligt har handplockats eller köpts som inkomstkälla.

Det är rätt hemskt alltihop. Det är dessutom kriminellt och varför ingen har påbörjat några som helst åtgärder för att stoppa den här kända hanteringen under så lång tid, är för mig en fullständig gåta?

Och varför undersöker inga journalister hur situationen ser ut för multi-funktionshindrade människor som ofrivilligt förvaras som ersättningsbara inkomstkällor utan att någon ens verkar bry sig?

Är det så illa att det handlar om att hellre missgynna funktionshindrade, som ändå inte kan föra sin egen talan, än att riskera att gynna SD, skapa rasism eller tillföra onödigt material till migrationsdebatten?

I stället ger man sken av handlingskraft genom att låta funktionshindrade fått betala priset genom att dra in tidigare beviljad assistans eller låta dem få leva som ”alla andra” .. men bara två år i taget.

Det betyder att svenska medborgare som fötts med väl dokumenterade livsvariga funktionshinder och de som skadats i olyckor som medfört livsvariga funktionshinder misstänkliggörs och utreds in i minsta detalj vartannat år medan de ”importerade” funktionshindrade behandlas med största medlidande och generositet .. mycket beroende på att Försäkringskassans utredare inte vågar göra de erforderliga hembesöken i områden som inte ens ambulans och brandkår törs besöka utan poliseskorterad polis.

Fusket i assistansersättningen” har varit ett anklagande finger riktat mot de funktionshindrade och deras familjer .. inte mot de kriminella aktörerna som importerat och handlat med hjälplösa funktionshindrade som fått det lika illa här som där de kom från.

Det är en sanning som Åsa Regner nu försöker gömma undan i valrörelsen genom att ”frysa” de obligatoriska två-årsomprövningarna till efter den dag då valresultatet är klart och utrensningsarbetet kan fortsätta.

Men varför har ingen gjort något åt den välkända och dokumenterade sanningen ..  assistansersättningen lockar till sig organiserade kriminella? I rapporten står det ju bland annat att "det finns inslag av människohandel i branschen avseende såväl assistenter som brukare". Är inte det en varningssignal att ta på allvar?

Åsa Regner pratar om att eventuellt se över lagtexter om att ”föra handen till munnen”, ”att finnas till hands eller aktivt medverka” och andra domslutsformuleringar som kan förändra/förstöra livet för många. Men ingen talar om kontrollsystemets stora brister, nya verktyg för att säkerställa återbetalning av felaktigt utbetalda pengar och behovet av ny lagstiftning gällande välfärdskriminaliteten?

I stället väntar alla nu på den utredning som regeringen Löfven har begärt och som har till huvuduppgift att redovisa vilka ytterligare besparingar som kan göras på dem som helt oförskyllt pekas ut som fuskare och bedragare.

Alla visste och ingen agerade när sanningen presenterades första gången och alla vet men ingen reagerar eller kommenterar när den går i repris mer än tio år senare.

Valet har under lång tid stått mellan att stänga ute funktionshindrade från assistansersättningen eller stänga ute de kriminella människohandlarna från landet .. och jag kan inte låta bli att tycka, att det alternativ som våra folkvalda har valt nästan känns lika kriminellt som den sanning som de väljer att blunda för.



tisdag 16 januari 2018

Cancer ..


.. är ett fruktansvärt obehagligt ord. Särskilt när det uttalas i samband med en av de människor du älskar mest.

Cancer finns i många former, även som helt ofarlig, och även som aggressiv är den graderad i minst fem(?) steg, har jag fått lära mig. Men det är rätt meningslös information eftersom den första tanken alltid är – döden.

När en läkare på fullt allvar ställer en cancerdiagnos och förordar omedelbar operation blir livet plötsligt väldig litet. Du lever dag för dag. Ångesten och döden stänger du in i ett eget litet rum för att inte det ska bli någon slags självuppfyllande profetia men på natten drömmer du katastrofdrömmar som hämtar inspiration från andra katastrofområden.

En natt blev den Makalöse Maurice offer för ett stort, hemskt, oidentifierbart odjur som jag bekämpade en hel natt. En annan natt flyttade Maken ihop med en bekant och tömde alla våra bankkonton och lämnade mig ensam kvar i ett halvmöblerat hem och jag vaknade helförbannad och stressad med tusen hämndplaner i huvudet och ytterligare en natt hamnade jag i ett fruktansvärt kaos bestående av ormar, utsvultna, skadade katter och en massa vanvårdade förskolebarn som stal mina skor. Jag vill helst inte veta vad en ”drömtydare” kan tänkas få ut av det.

De senaste månaderna har varit de mest påfrestande och samtidigt de mest vardagliga i våra liv. Det har mest handlat om att gå upp på morgonen och vara som vanligt tills vi kunnat släcka lampan och börja förbereda oss för nästa dag .. och nästa och nästa. Omvärlden och det kommande valåret med alla osanningar och inkonsekvenser framförda av inkompetenta okunniga makthavare har varit fullständigt ointressant.

Vi har varit priviligierade, det inser jag, eftersom vi fått snabb och professionell hjälp, utan att behöva hamna i den offentliga vårdens kösystem. Tiden talade inte för oss och mycket hade kunnat sluta annorlunda i en vårdkö.

Men när det gäller eftervården var vi tvungna att vända oss till vår egen vårdcentral och där blev det tydligt hur svårjobbat och illa organiserat systemet egentligen är.

Allt du behöver får du gratis, det är ju fantastiskt. Men eftersom det tar en vecka att få det som du behöver NU eller helst i går, så blir det faktiskt lite ohändigt. Finns det du behöver på en annan vårdcentral i samma stad är det i alla fall omöjligt att få hjälp, eftersom du inte ”är listad där” och ringer du till hjälpmedelscentralen för att få information om vad som fungerar bäst i den situation du befinner dig i, kan du ha oturen att få tala med en människa som enbart talar med den på din vårdcentral som rekommenderat dig att ringa dit och på apoteken finns inget .. eftersom det är gratis på vårdcentralen.

Första veckorna efter Makens operation var ett helvete. Sedan vande vi oss och hittade på egna lösningar allt eftersom.

Men livet har varit satt på sparlåga, det märks inte minst på den här bloggen.

I går var den dagen som vi absolut inte talade om. Dagen då provsvaren skulle redovisas och dörren till framtiden, och en kanske helt ny värld, skulle öppnas.

Jag kan inte beskriva den ångest jag kände och förmodligen har känt länge, eftersom jag tappat ca 6 kg under den här tiden. Kilon som jag faktiskt inte har råd att vara utan.

Och så var allt bra? Alla prover var fantastiska, det fanns inga tecken på spridning, inga andra orosmoln och ingen återbesökstid behövdes förrän efter ett år .. för säkerhets skull?

Kan det inte möjligen vara fel på proverna .. undrade jag, som gärna vill gardera mig mot överraskningar. Men det kunde det inte, det var det inte och det skulle jag genast slå ur tankarna.

Om jag någon gång måste dö i cancer så blir det alltså av en annan sort … sa Maken lite chockat och fick svaret att så var det .. och jag kände det nästan som om jag tappade ytterligare 6 kilo ren ångest.

Livet kan vara hemskt och obarmhärtigt ibland .. men just nu känns det rätt bra att leva.



lördag 6 januari 2018

En valrörelse för rädda väljare?


För nästan exakt 8 år sedan började jag skriva på den här bloggen. Då som nu var det starten på ett valår och eftersom jag samlat valåren under etiketterna valet 2010, valet 2014 och valet 2018 är det inte särskilt svårt att gå tillbaka och se vad jag själv tyckte och vad de olika partierna lovade.

Det var intressant läsning eftersom jag klart och tydligt kan se skillnaden mellan vad jag tänkte och tyckte då jämfört med i dag och hur sorglöst jag skrev saker som jag aldrig i livet skulle skriva i dag.

Då behövde jag bloggen för att få kontakt med andra människor som tänkte som jag, eftersom ingen i min egen bekantskaps- och umgängeskrets var intresserad av att diskutera politik eller samhällsfrågor. Jag sågs lite som något av en ”party chrasher” .. Varför oroa sig, vi levde ju i den tryggaste tillvaro man kunde tänka sig?

I dag pratar ingen om någonting annat.

Man skulle kunna säga, att om det är något som den sk Samarbetsregeringen har lyckats med så är det att lägga en grå filt av oro (= ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, fruktan, stress, missnöje), vanmakt (= maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration) och desperation (förtvivlan, hopplöshet, misströstan; ursinne, raseri) över stora delar av väljarkåren.

Följer jag samhällsdebatten på sociala medier är det rädsla jag ser. Agressiva människor som är livrädda för miljökatastrofer, sverigedemokrater, nazister, socialister, islamister, kommunister, centerpartister, skattesänkningar, skattehöjningar, miljöpartister, Donald Trump, högerpropaganda (falsk), moderater, vänsterpropaganda (falsk), socialdemokrater, Stefan Löfven, Hanif Bali, utvisningar, invandring, polisbrist, vårdens, omsorgens och skolans sammanbrott, Margot Wallström, Ryssland, flyktingströmmens outtalade ”utmaningar”, rasism, kriminalitet, dödligt våld, brutala våldtäkter, samhällets och välfärdens sönderfall osv osv .. och alla klamrar sig krampaktigt fast vid sina egna meningsfränder, instängda i sina egna katastrofområden och attackerar våldsamt dem som ifrågasätter eller vill ha ett mer nyanserat samtal.

I min värld finns det inget farligare än en rädd människa och Stefan Löfvens handlingsförlamade regering har i sanning lyckats skrämma upp de flesta.

I dag är det .. till skillnad från för åtta år sedan .. lättare att samtala med verkliga människor i vardagen än att försöka få kontakt med okända oliktänkande som är villiga att samtala förutsättningslöst på nätet. En enda illa vald eller formulerad mening, som kan läsas och misstolkas av någon som har makten att åberopa tolkningsföreträde, kan faktiskt förstöra en människas hela liv om det vill sig illa.

Vi har åtta partier i riksdagen. Sju av dem deklarerar högt och tydligt att de under inga förhållanden kommer att samarbeta med det åttonde .. i någon som helst fråga. En taktik som de framgångsrikt(?) praktiserat i de två tidigare valrörelserna??

Trots detta kan vi läsa, i en undersökning som Aftonbladet/Inizio har gjort, att Sverigedemokraterna äger flest sakfrågor av riksdagspartierna. De tillfrågade litade mest på SD när det gällde Invandringsfrågor, Äldreomsorgen och Försvaret och så gott som lika mycket som på sossarna när det gällde Sjukvården.

Du behöver inte vara kärnfysiker eller raketforskare för att se vilken väljargrupp som sakta men säkert söker tryggheten hos Jimmie Åkesson.

Det verkar som att Stefan Löfven har lyckats med konststycket att skrämma bort partiets forna kärnväljare på mindre än en mandatperiod. De som nu närmar sig pensionsdagen eller redan har nått dit, i förvissning om att de har betalat för en framtid med en ”rejäl pension”, ”världens bästa sjukvård”, ”en värdig äldreomsorg” och en i övrigt trygg tillvaro .. de har nu börjat förstå vad det är som väntar i stället.



klockan 23.37 uppmärksammar jag helt plötsligt att Aftonbladet/Inizioundersökningen är ett helt år gammal. Där ser man värdet av att dubbelkolla ALLT som kommer att publiceras i sociala medier från och med nu och fram till valet. Men av debattklimatet på gräsrotsnivå att döma så tror jag inte att det senaste året har gjort någon nämnvärd skillnad.


lördag 30 december 2017

Pussyhats, festivaltafsande, sexuella trakasserier, våldtäkter, brutala gruppvåldtäkter ..


.. samtyckeslag, en ny jämställdhetsmyndighet, hedersvåld, månggifte, barnäktenskap, nedlagda våldtäktsanmälningar, störta patriarkatet, hata vita, medelålders, heterosexuella män, rör inte min flyktingpojke, rädsla, oro, otrygghet och ångest .. och slutligen exploderade #metoo-vittnesmålen och de feministiska männen föll som käglor, något som till slut fick vår samarbetsregering att reagera och uttala sig med en röst .. detta är oacceptabelt! Så här kan vi inte ha det!

Det är inte svårt att se vad som dominerat samtalen på gräsrotsnivå under 2017, till skillnad från de offentliga samtalen som mest verkar ha gått ut på att få tyst på alla som har en avvikande uppfattning?

Det är inte heller svårt att ana varför samarbetsregeringen redan tidigt såg till att gränserna för sjukskrivning pga psykisk ohälsa stramades åt?

Jag sitter och skissar lite planlöst medan jag förgäves försöker hitta något roligt, hoppingivande eller inspirerande att skriva om som avslutning på året.

Det är inte helt lätt och ska jag vara ärlig så känns det inte längre helt bekvämt att skriva fritt och spontant om det jag tänker eller funderar över. Men jag kan konstatera att jag inte är ensam om att ha svårt att förmedla en positiv framtidssyn.

Ta  den där .. säger Maken och pekar på en bild som jag förgäves försökt färglägga i någon icke-kränkningsframkallande färg. Den är inspirerad av Carl Fredriks Reuterswärds skulptur, Non-Violence, Me too-debatten och, nu senast, kyrkans mässa Fräls oss från patriarkatet .. men med ett helt annat grundmotiv.

Det kan jag väl inte .. säger jag. Då blir jag helt säkert blockerad, avstängd, anmäld eller drabbad av hemskheter jag aldrig tidigare har kunnat drömma om.

Fegis .. säger han. Se det som en gåva till dina läsare. En symbol för år 2017, en mindfulness-bild som dina kreativa läsare kan kopiera och färglägga på ett personligt sätt?

Och vem vill vara en fegis?

Det ärliga svaret är att jag inte alls har något emot det. Men i alla fall? Ja, jag gör det ändå!


Och så hoppas jag att Maken inte lurat ut mig på för djupt vatten, när det enda jag ville var att önska alla ett verkligt ..






Årets nyord - Sanna Rayman

torsdag 28 december 2017

Socialdemokraterna och Aftonbladet.


Jag har delat varje dag av mitt vuxna liv med en hel, halv eller ¾-dels Border Collie.

En Border Collie är tillgiven, lojal, nördig, rastlös och ständigt i behov av stimulans eller sysselsättning. Det finns ingen som kan vara så tydligt uttråkad som en Border Collie, ingen som kan bli så våldsamt entusiastisk vid minsta lilla uppmuntran och ingen som kan vara så maniskt fokuserad på de mest konstiga saker.

Ge en Border Collie lite kärlek och bekräftelse och h*n är din vän för evigt. Kasta en boll hundra gånger och h*n kommer utmattad tillbaka, beredd att hämta den för hundraförsta gången. Border Collien är en hund som följer dig i vått och torrt utan att ifrågasätta varför .. om du lever upp till de krav som en Border Collie ställer på sin människa.

Det finns nog ingen annan hundras som är så lik mig själv som en Border Collie.

Men, egentligen är en Border Collie en vallhund som bör få utlopp för sina nedärvda instinkter. Det har många sagt till mig under årens lopp och en gång bestämde jag mig faktiskt för att leva upp till kraven.

Jag och min dåvarande livskamrat Bessy anmälde oss alltså till en vallningskurs.

Den första lektionen var det ett tiotal hundar som samlandes med vidhängande ägare och vi fick i uppdrag att lära oss kommandona Hit, Framåt, Höger, Vänster och Stanna.

Sedan fick vi åka hem och träna .. utan får. Det var hur lätt som helst och när vi sedan fick öva i grupp var vi precis lika duktiga som alla andra. Självförtroendet var på topp den stora dagen då vi skulle omsätta våra nyvunna färdigheter i praktiken.

Alla hundarna darrade av förväntan när de fick syn på de femton rutinerade vallningsobjekten.

Alla utom min som tryckte sig mot mitt ben medan hon kastade misstänksamma blickar på fårskocken.

En efter en kallades ägare och hund fram för en kortare provvallning. Det gick hyfsat bra för de flesta, ingen hade ju gjort detta tidigare så kraven var ju inte så höga.

Så var det vår tur. Hunden skulle placeras bakom fåren med kommandot LIGG.

Det gick alldeles utmärkt.

Själv placerade jag mig framför fåren och skulle sedan med kommandot SAKTA FRAMÅT, lugnt och behärskat promenera över gärdet med hela fårskocken mellan mig och den vallande hunden.

Där var det något som inte riktigt fungerade?

Bara tanken på att vara alldeles ensam bakom en hög opålitliga får fick min hund att totalt tappa fattningen. Så i stället för en lugn promenad .. sakta framåt .. sprang hon i full fart genom flocken för att få kontakt med mig. Det i sin tur medförde att jag i panik flydde med femton får och en livrädd hund i hasorna.

Det var mycket uppskattat av de övriga deltagarna. En del påstod till och med att de aldrig tidigare haft så roligt. Det var inte riktigt så jag upplevde det hela om jag ska vara ärlig.

Vi gjorde några försök till men det fungerade bara om vi båda arbetade tillsammans. Det vill säga, om jag också var bakom fåren och följde min egna kommandon.

Vi tyckte inte att det var så nödvändigt med vallning efter det. Vi tyckte båda att vi var fina och duktiga ändå.

Nu undrar väl vän av ordning vad Socialdemokraterna och Aftonbladet har med det här att göra?

Och det kanske är långsökt, men när jag läser Anders Lindbergs och Karin Petterssons senaste ledarkrönikor på Aftonbladet är det mina erfarenheter från vallningskursen som är det första jag tänker på.

Planen som Socialdemokraterna och Aftonbladet verkar ha fungerar väl ungefär som fåraherden och vallhunden i valrörelsen. Den ena ger kommandon som den andre ska utföra för att fårskocken .. väljarna .. ska gå åt rätt håll och hamna i rätt fålla.

Men vallningen verkar vara lika amatörmässigt misslyckad som den jag och min Border Collie levererade i fårhagen.

Ingen leder och ingen följer och fåren går vilset och förvirrat hit och dit medan åskådarna viker sig dubbla av skratt över de famlande, fumlande ansträngningarna.

Men vem är herden och vem är hunden? Det verkar lite oklart, men det gjorde det kanske för fåren som vallades av mig och min hund också?


Kanske kan dessa Border Collie regler ge en viss vägledning?