Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 24 september 2017

"Godisarna" slår till igen.


Sveriges 85 mest godhjärtade finkulturella  "Godisar" ställer sig återigen som en hen och kräver att människor som, enligt Migrationsverkets bedömning, saknar laglig rätt att vistas i landet, ska slippa deporteras(!?) till det land de påstår sig komma ifrån.

Samma "Godisars" goda hjärtan och porträtt lyser däremot ALLTID med sin frånvaro när det gäller Försäkringskassans brutala hantering av funktionshindrade och deras familjer för att straffa den nya gruppen kriminella välfärdsfuskare som fått allt större spelrum de senaste 10 åren.

Inte heller när det gäller de mest utsatta äldres situation kan jag hitta några som helst livstecken bland landets finkulturella "Godisar"? Inga bildsatta protestlistor som kräver "Låt alla leva på samma villkor" eller "Du har rätt till mänskligt bemötande även efter 70!"

Prioriteringarna inom vården som gör att framför allt äldre kvinnor hamnar längre och längre ner på vårdlistan där de ibland kan få vänta upp till 2-3 år på en operation som betyder skillnaden mellan att klara sig själv eller att vara beroende av en hemtjänst som inte fungerar .. ger inte heller något utslag på "Godisbarometern"?

Kvinnorna inom vård och omsorg arbetar sig till total utbrändhet, nekas sjukskrivning eftersom de "mår bättre" av att vara på arbetsplatsen och kommer vid avslutad gärning att upptäcka att de inte kommer att kunna överleva på sin pension. Det är inte heller något som får landets författare och kulturarbetare att skriva upprop och "posera" i bildmontage i media.

Varför anser denna elitistiska grupp att bara människor som saknar laglig rätt behöver deras särskild uppmärksamhet, men inte någon av dem som fråntagits det de har laglig rätt till eller har betalat för?

Varför tror de att just deras ansikten och namn väger tyngre än andra medborgares?

Runt, runt med blicken stadigt fäst i ryggen på den de tror leder protestaktionen mot det rätta målet traskar "Godisarna". Igen och igen? Valrörelse efter valrörelse. Och i mitten av cirkeln finns både den osynliga elefanten och frågan som absolut ingen vill kännas vid .. vilka ska betala? 

Vilka förtjänar politikernas uppmärksamhet under den kommande valrörelsen?

Är det de hjälpbehövande äldre? De funktionshindrade? De arbetslösa? De lågavlönade offentliganställda? De hemlösa? De som drabbas av den ökande kriminaliteten i form av rån, misshandel och sexövergrepp? De som lider av psykisk ohälsa. De som drabbas av den växande otryggheten i skolan, på gator och torg eller i de institutioner som skalats ner till enbart förvaring eller de som behöver försörjning trots att de vistas olovligt i landet?

Eller förlitar sig finkulturens företrädare på att det RIKA näringslivet, som står för större delen av landets skatteintäkter, ska finna sig i att betala hela vinsten i skatt?

I så fall lär det inte ta lång tid innan kulturbidragen fryser inne och det återigen blir fart på upproren med 85 foton på dem som anser sig ha rätt till störst uppmärksamhet.


Micke - en röst i Sverige

fredag 22 september 2017

En sverigedemokrat ..


 .. har beställt boken Mein Kampf, 1 skiva av Pluton Svea samt 5 skivor och en dvd av Ultimatule från "vitmakt-affären" Midgård .. rapporterar Aftonbladet i dag.

Min reaktion visar tyvärr att jag ännu inte har uppnått rätt värdegrund, eftersom min första tanke var .. hur sjutton kan Aftonbladet veta det?

Vilka affärer är så olämpliga i förhållande till den officiella värdegrunden att jag bör undvika dem för att inte bli uthängd i media? Vem eller vilka vet vad jag beställer och var jag köper det?

Finns det en kontrollmyndighet som håller ett öga på medborgarnas konsumtion av litteratur och musik och är det verkligen helt i sin ordning att de i så fall får fram sina uppgifter via olagliga hackargrupper?

Finns det ett register?

Är inte det olagligt?

Eller är det bara Statstelevisionen och kvällstidningarna som har det privilegiet?

Ärligt talat .. så länge det inte är förbjudet i lag så tycker jag att det är helt ointressant vem som köper, läser eller beställer vad i vilken affär som helst.

Men .. säger vän av ordning .. den här sverigedemokratens val av musik och böcker säger en hel del om hans värdegrund, fattar du inte det? Det är något som är VIKTIGT för svenska folket att ta del av under ett valår!!

Jodå, men då är det fler personers värdegrund i förhållande till den offentliga bilden som borde, men inte blir, granskade.

Statstelevisionens och mediernas sätt att rapportera om vad de upplever som viktiga och folkbildande nyheter säger desto mer om deras egen avsaknad av gammaldags heder och moral. Det vill säga det som förr låg till grund för begreppet värdegrund.

Jag blir arg. Inte för att jag sympatiserar med den uthängde sverigedemokraten och hans musik-och bokval .. men han bör som jag ha rätt att läsa och lyssna på vad han vill ..  utan för att omsorgen om väljarna bara gäller när det gynnar AB:s syften.

Personligen skulle jag aldrig i livet drömma om att föra vidare mycket av det skvaller jag tar del av, delvis privat, men också på Flashback när det gäller journalister och politiker .. även om det känns frestande ibland.

Men min Värdegrund tar hänsyn till människors rätt till ett privatliv, till skillnad från den s-märkta "värdegrunden".

Finns det inget värre att rapportera om en människa än att h*n köpt 5 skivor och 1 dvd av Ultima Thule, 1 skiva av Pluton Svea(!!!) och en mer än 70 år gammal bok av Adolf Hitler, där den s-märkta statsvetaren Stig Björn Ljungren varit behjälplig med översättningsarbetet .. då tycker jag att vi ska slippa se resultatet av mediernas snokande i människors privatliv.

Debattklimatet är tillräckligt otrevligt som det är utan att vi ska behöva huka oss och tänka på var, när och hur vi ska handla musik och litteratur utan att riskera att bli förföljda av Aftonbladets avlönade hackare och uthängda av sossarnas egen lille lakej.

torsdag 21 september 2017

Andersson? Eller var det ..


 .. Svensson eller Pettersson? Jag minns inte riktigt vad hon hette, postkassörskan bakom glasrutan vid en tid då det fortfarande fanns postkontor.

I vilket fall som helst så vann hon och hennes man, ett par i 50-årsåldern, en helsikes massa pengar .. och då menar jag verkligen VÄLDIGT mycket pengar. Så mycket att de nästan blev kändisar i det lilla samhälle vi levde i då.

ALLA visste vilka de var .. tänk att ha en sådan tur!

De köpte genast ett vackert hus med trädgård .. när fastighetspriserna var som högst .. i ett bättre och dyrare område och flyttade från sin lägenhet som låg på en rätt trist adress. Men de köpte inte kontant, trots att pengarna hade räckt, för då hade de inte haft råd att köpa den kiosk som de hade tänkt sig att leva på fram till pensionen. Men större delen av det köpet bestod också av lån eftersom de efter alla år av återhållsamhet och snålande verkligen ville unna sig att se världen. Och avdragsrätten vid den tiden var ju så förmånlig att det bara var idioter som betalade kontant.

Så de slutade på sina trista jobb, reste och unnade sig, köpte en ny bil, nya kläder, nya möbler och gav barnen en slant och började arbeta i sin lilla kiosk .. som inte gav mer än att de nätt och jämt kunde klara sig själva och alla lån.

Och så kom 90-talskrisen med prisras på fastighetsmarknaden, räntehöjningar och sänkt avdragsrätt .. och då satsade de det sista de hade på att försöka vinna en gång till .. och allt försvann. Bortsett från skulderna som vida översteg den ursprungliga vinsten och förmodligen räckte livet ut.

Så var hon tillbaka på ruta ett igen, bakom samma glasruta på posten och i en lägenhet på samma adress som tidigare .. för på den tiden fanns det fortfarande hyresrätter för den som behövde.

Jag har ibland undrat hur livet blev för dem?

Men minnet av ett annat, bättre liv och några fantastiska, lyckliga, lyxiga månader på spännande platser är väl också en sorts förmögenhet, förhoppningsvis?

Att gå från en vardagsekonomi, som i bästa fall går jämt upp i slutet på månaden, till att ansvara för en större förmögenhet är kanske inte helt lätt? Om tolv månadslöner ersätts av en årslön i handen vid årets början räcker den förmodligen olika länge för olika människor och handlar det sedan om större summor kan det vara lätt att tro att pengarna ska räcka i evigheters evigheter och till allt och alla.

Saknas sedan förmågan att tänka långsiktigt och realistiskt kan en vinst snabbt förvandlas till ett livstidsstraff.


tisdag 12 september 2017

Tråååkigt!!


 Valåret har börjat, vilket inte direkt för med sig några större förhoppningar, även om det fortfarande verkar finnas några som har hopp om en ljusning vid horisonten.

Eftersom jag ligger i riskgruppen för att bli vad DN kallar en hoarder så försöker jag periodvis jobba mig ur håglöshet genom att packa ner gamla grejor i kartonger till Erikshjälpen, som kanske kan förmedla dem vidare till någon annan som kan fortsätta att samla på dem .. och så rensar jag bort gamla mail som jag sparat på sedan 2009.

Och där fann jag faktiskt ett guldkorn!

Tänk om vi kunde leva livet baklänges. Starta med att dö och få det överstökat och sedan vakna på ett vårdhem där vi mår bättre och bättre för varje dag.

Efter att ha blivit piggare och smidigare är vi till sist alldeles för ystra och energiska för att få vara kvar och då får vi flytta till egna bostäder och leva på vår pension, under ett antal år innan vi börjar arbeta.

På vår första arbetsdag får vi kramar, blommor och presenter. Kanske till och med en bonus, guldklocka eller någon annan värdepryl som signalerar vår värde i företaget.

Så arbetar vi i ungefär 30-40 år och trivs bara bättre och bättre fram tills vi är unga nog för att dra oss tillbaka från arbetslivet för att resa, dricka, festa och ha sex medan vi förbereder oss för en paus med lekar och barnslig ansvarslöshet.

De sista nio månaderna i livet tillbringar vi flytande i fridfull lyx och slutligen lämnar vi denna värld i en storslagen orgasm.

Medge att det i alla fall låter bättre än det nuvarande alternativet?




måndag 11 september 2017

Hem ljuva hem?


Nu öppnas gottepåsen för alla som ingen varit intresserad av de senaste tre åren. Samma visa varje valår och ytterst få kommer ihåg vad som hände förra gången.

Av någon anledning verkar svenska folket tycka att det är ett tecken på gott ekonomiskt förstånd att först svika tidigare löften till stora utsatta grupper och sedan fördela pengarna mellan andra utsatta grupper, som är färre till antal, vilket genererar vinst  (usch!!) som kan användas till andra vallöften som ingen egentligen vill ha?

Och det kanske inte är så illa tänkt .. om man enbart har Partiets bästa för ögonen.

I år har regeringens hjärta öppnats för de hemlösa som under en längre tid har trängts undan av tiggare, flyktingar och ensamkommande barn.

Den senaste nationella kartläggning av hemlösheten gjordes av Socialstyrelsen år 2011. Då hittade man över 34 000 personer i olika situationer, bland andra:

4 500 personer var akut hemlösa. De bodde ute, på campingar, härbärgen eller kvinnojourer, till exempel.
5 600 personer bodde på institutioner eller kategoriboenden men skulle skrivas ut inom tre månader och hade ingen bostad ordnad.
13 900 personer hade mer långsiktiga lösningar genom socialtjänsten, till exempel träningslägenheter och sociala kontrakt, som personen fick behålla så länge man kan uppfylla särskilda villkor.
6 800 personer bodde ofrivilligt och tillfälligt hos släkt, vänner eller andra och hade sökt hjälp för att hitta annat boende.

Det pågår en ny kartläggning som ska offentliggöras någon gång under hösten, och jag vågar nog påstå att den kommer att komma fram till högre siffror.

regeringens hemsida kan vi läsa .. Hemlöshet är ett av de grövsta exemplen på när vårt gemensamma trygghetsnät inte håller måttet. Det är något vi måste bekämpa med full kraft. Jag tänker särskilt på äldre människor i hemlöshet. Personer som varit med och byggt upp det här landet, men som av någon anledning hamnat utanför systemet och som behöver hjälp att komma tillbaka igen, säger finansminister Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson tänker särskilt på alla fattigpensionärer som hamnat på gatan när bostaden renoverats till en hyra de inte kan betala eller de som saknar anhöriga och inte längre varken förmår sköta sin egen ekonomi eller sin egen tillvaro. Vackert, eller hur?

Hela 25 MILJONER ska årligen fördelas mellan landets kommuner i fyra år. Det låter väl varmhjärtat så det förslår?

Men 25 miljoner fördelat på de 4500 akut hemlösa år 2011 blir faktiskt bara drygt 5.500 kr per person och år. Lägger vi till dem som år 2011 tillfälligt fick bo hos bekanta eller familjemedlemmar eller var på väg ut från fängelser, behandlingshem eller andra institutioner utan hem att ta sig till .. då är vi uppe i 16900 personer som ska dela på 25.000000 kr under ett år.

Det blir hela 1.480 kr per person och år om vi räknar på antal hemlösa 2011 utan att ta hänsyn till de 13900 hemlösa som socialtjänsten redan skyfflade runt i systemet, men som saknade fast bostad.

Alltså, jag förstår att Magdalena Andersson måste signalera empati med en förhållandevis liten grupp utsatta i samhället nu när hon sparat så mycket på de stora behövande grupperna funktionshindrade och de offentliganställda kvinnorna med psykiskt ohälsa .. men 1.480 kr per person och år? Vem får ett nytt och  bättre liv för en dryg hundring i månaden?

Hur har hon tänkt att de ska användas av personerna som varit med och byggt upp det här landet, men som av någon anledning hamnat utanför systemet och behöver hjälp med att komma tillbaka?

Det är alldeles för många som inte har ett hem .. suckar Magdalena Andersson medlidsamt, men jag tror knappast att 25-miljonersatsningen kommer att resultera i ett enda tryggt hem för någon som i dag lever i akut hemlöshet.

För även om bara de mest utsatta fyratusenfemhundra akut hemlösa får dela på miljonerna, så har jag svårt att se hur någon enda hemlös ska kunna komma tillbaka igen  med hjälp av drygt 5.500 kr per person och år?

En satsning på 5.500 kr per person och år är ju bara drygt 460 kr per dag.  

Vad är det tänkt att räcka till? En tältsäng och en filt i en lokal som kommunen inte har någon annan användning för, frukost, en klapp på axeln och eskort till vallokalen den 9:e september 2018 ... inklusive administration? Kan det gå ihop sig om man utesluter pålägget på mackan?

Det skulle vara väldigt spännande att få veta hur det är tänkt? För någon tanke och någon underlag till att omtanken stannade vid 25 miljoner måste det väl ändå finnas?




söndag 10 september 2017

Välkommen till Sverige!


"Det räcker inte med pengar" .. säger Hagi Farah från Rinkeby, apropå regeringens och Vänsterns tioårig mångmiljardsatsning på socioekonomiskt utsatta områden.

"Problemet är att kommunen och staten bestämmer över oss utan att vi, föräldrar och civilsamhället är med. De gör olika projekt och anställer massa människor som säger vad som är bra för oss. Jag vet vad som är bäst för mig" .. fortsätter Hagi Farah.

Jag är helt överens med Hagi Farah .. jag vet också vad som är bäst för mig och för min familj och för alla andra som lever under samma villkor och med samma behov som oss. Jag vill inte heller att kommunen och staten bestämmer över mig och de mina. Men det gör liksom ingen skillnad.

Precis som i alla andra länder med en socialistisk regering har vi inget val. Staten vet bäst. Även om vi själva inser att de problem vi har och som Staten lovar att lösa, skulle kunna lösas både enklare, snabbare och billigare om någon frågade oss.

Enligt Hagi Farah är dialogen med invånare nyckeln till att lyckas vända den negativa utvecklingen i de socioekonomiskt utsatta områdena. Hagi Farah lyfter fram att otaliga projekt hittills misslyckats och miljoner kastats i sjön.

Hagi Farah har alldeles rätt och det gäller inte bara projekten inom de socioekonomiskt utsatta områdena utan inom Sverige som helhet. Alldeles för många projekt för att spara, effektivisera, stärka och reparera än det ena och än det anda har hittills misslyckats och många miljarder som tidigare lagts på andra grupper som legat politikerna varmt om hjärtat, har under den här mandatperioden satsats på nya och kastats i sjön. Det vill säga i fickorna på partiets rättänkande projektledare med ett finger känsligt för samhällsvindar.

Regeringens mångmiljardlöfte är inte ett bevis på krisinsikt utan en handlingskrafts-signal till väljarna.. som kanske resulterar i en ny myndighet befolkad av riksdagsledamöter som eventuellt förlorar sitt mandat nästa år och med uppgift att utreda vilka behov som kräver ytterligare en mångmiljardsatsning inför valet 2022?

Det samhällsmedborgarna vill ha och behöver är mycket sällan prioriterat i förhållande till vad Partiet kräver i form av valvinnande rubriker, antal välavlönade politiska uppdrag och ökande siffror i opinionsundersökningarna.

Så välkommen till Sverige, Hagi Farah .. landet där det faktiska resultatet är mindre intressant än den utlovade satsningen, som sedan på något mystiskt sätt kommer att förvandlas från en kostym till en tummetott.


torsdag 7 september 2017

Ångest i en ny tid.


Varje natt ligger ett större antal sjuksköterskor och brottas med sömnlöshet och ångest. Jag mötte en av dem i går. Hon älskade sitt jobb på ett av landets större sjukhus, men slutade när hon började tycka illa om den människa hon tvingades vara.

Hon berättade om patienter hon inte kunde ge den vård de förtjänade, situationer när hon tvingades välja vem som bäst förtjänade den vård hon kunde ge och om en familj .. som hon älskade .. men som mer och mer upplevdes som en börda.

I dag arbetar hon på en privat vårdcentral. Ni vet, en sådan där vinstgivande inrättning som behandlar sin personal illa, enligt vår regering. Hon mådde bra, kunde sova gott om natten och fick tid över till sin familj .. till samma lön som hon hade innan.

Varje natt ligger ett större antal lärare och brottas med sömnlöshet och ångest. De vill inte erkänna att de känner rädsla och oro inför nästa arbetsdag. Arbetet känns tröstlöst och till stora delar meningslöst när de varken kan ge den undervisning eleverna förtjänar eller den studiero de behöver. Jag har en i min bekantskapskrets. Han går i förtida pension nästa månad och planerar för ett liv utan nattmaror men mer innehåll, precis som den polis som är gift med en bekant till oss.  Han lever också hellre på existensminimum än ligger vaken tillsammans med sin ångest och sina egna malande tankar.

Varje natt ligger hundratals föräldrar och brottas med sömnlöshet och ångest eftersom de måste tvinga sina barn till en skola som de fruktar och helst vill slippa och varje natt ligger lika många vuxna barn och brottas med sömnlöshet och ångest eftersom de inte räcker till för att ge sina åldrande föräldrar den trygghet som de trodde att samhället skulle bidra med.

Varje natt ligger också hundratals föräldrar och brottas med sömnlöshet och ångest av rädsla för att Försäkringskassan ska riva ner .. eller redan har rivit ner .. den trygghet de byggt upp runt sina vuxna funktionshindrade barn eller för att Försäkringskassan eller Kommunen ska ta bort det stöd som de behöver för att kunna fungera som familj och människor, på samma villkor som alla andra.

Varje natt ligger också ett alldeles för stort antal människor vakna och brottas med ångest och sömnlöshet eftersom den människa de valde att leva ett liv tillsammans med har förvandlats till en främling som kräver 100% tillsyn dygnet runt. Den hjälp de erbjuds är inte den hjälp de behöver .. varken den som tvingas vara vårdare eller den som insjuknat i demens. Ofta blir den bara ytterligare en börda att bära för den som redan tvingas bära sin partners hela liv.

Varje natt ligger alldeles för många äldre vakna tillsammans med sin ångest, rädsla och oro över vem som ska kliva in genom ytterdörren, plocka med deras ägodelar, hjälpa till med hygien och ge dem mat som är dyrare och sämre än den de inte längre kan köpa själva. En "hemtjänst" som ses som "ett enkelt jobb" och som de i och för sig betalar för .. men helst skulle vilja se utförd på ett annat och mer människovärdigt sätt.

Varje natt ligger utbrända sjuksköterskor, lärare, poliser, socialassistenter, föräldrar, barn och anhörigvårdare med samma ångest och lyssnar på tankarna som mal och håller dem vakna. Hur ska vi klara oss. Hur ska vi orka. Finns det någon lösning? Någon/något som kan ge det stöd vi behöver för att kunna fungera? Jag vill inte, kan inte, leva så här!

En del söker hjälp inom vården och upptäcker att det existerar ett helt nytt regelverk för just deras problem. Den som inte orkar mer måste arbeta för att kunna orka mer? Du måste alltså krossas och gå under om någon ska besvära sig med att räcka ut en hjälpande hand. Om ens då?

Men den ångest och oro som håller hundratals människor vakna om nätterna innebär stora besparingar för regeringen som i sin tur kan använda pengarna till "reformer" som gör att andra blir glada och tycker att de gör ett gott arbete. Bidrag till elcyklar, nya myndigheter, avdragsrätt för fackföreningsavgiften, gratis entré tillmuseum, dyra konstutbildningar som inte leder till jobb, melodifestivaljippon, hoppbackar eller olika föreningsbidrag som aldrig följs upp och andra livskvalitetshöjande "nysatsningar".

Mellan 41-43 % av väljarkåren väljer uppenbarligen att blunda för vilka som får betala det höga pris de själva kommer att få betala, om olyckan är framme och de tvingas förlita sig till det som de tror är ett välfungerande trygghetssystem.

Och varför ska de tro annat, Socialdemokraterna bygger ju sin valrörelse på budskapet .. Trygghet i en ny tid!

Och hälften av det är ju sant. Vi lever ju med vår ångest i en helt ny tid som det är väldigt svårt att navigera i.